30 oktober, 2011

Färgsymfonisk Söndag



När höstens symfoni närmar sig sitt slut
prakten bleknar till sörja på marken
de sista stroferna klingar ut
Då tar jag med alla tonerna in till ateljén
Försjunker i mitt eget färglandskap

Om min höst inte blev så musikalisk ska jag bygga min symfoni av färg.

(Inte ens i den gråtonade miljö som är min mors keramikverkstad lyste mina färgstarkaste kläder utan lite hjälp av photoshop. Nu när jag letar färgskalor till barnplagg måste jag verkligen ta i för att komma upp i en normal färgstyrka. Jag är färgskadad. Och alldeles för kär i grått. I vanliga fall är mitt hår den knalligaste delen av min uppenbarelse.)

1 kommentar:

Anonym sa...

ah. det skapande livet. och sånt. symfoniskt. liksom som om ramarna där till höger var stråksektionen...