19 oktober, 2011

OdalOnsdag


Min första tanke imorse var en svordom. Den pga att jag innerligt önskade att jag skulle ha haft en av min morfars gamla kepsar kvar. Ni vet den där traditionella Odal reklam kepsen som var och varenda bonde har!? Förr var den grön och vit och med en sån där skärm i plast som är genomskinlig fast i nån färg. Det är så jag minns min morfar från när jag var liten. I en av alla sina odalskepsar, med upprullade skjortärmar och skitiga arbetsbyxor. Hellyhansen jacka var det plagg som både morfar och mormor hade. Nu när jag sitter här i skolan undrar jag varför jag inte tog min alldeles egna fantastiska orange HH jacka på mig. Jaja. Mormor iallafall, hon hade inte odal keps. Hon hade alltid sjalar på huvudet, knutna på olika sätt. Jag brukade fascineras i tysthet över hur tjusig mormor var när hon arbetade. Jag minns tydligt att hon skrockade att jag var tossig en gång när jag sa det direkt till henne. Idag så tror jag ändå att hon blev glad över att jag tyckte det. Det tycker jag fortfarande.

Jag är glad över att ha växt upp på landet och över allt jag lärde mig redan som liten. Jag beundrar min morfar och mormors arbete. Dagens tema blir som en hyllning till dem. Jag klär mig med stolthet i huckle, förkläde, torgvantar (som inte är med på bilden) och ylletröja. Och låter tankarna vandra runt på minnesstigar om skördetröskor, potatisplockning, hönshus och lukter av alla möjliga olika slag. Ja, Jag var lite av ett bullerbybarn.